Vem tackar dig i slutändan?

Jag ligger hemma idag nerbäddad och väntar återigen samtal från min läkare.
Inget flyt alls dessa dagar faktiskt.
Så har det nog varit till och från sen Nikkie föddes, en hel del oflyt ha ha.. 
Sjukdomar som avlöst varandra stress ångest oflyt och sen har det börjat om. 
Nu har det inte varit lika farligt som den värst tiden då hon va hemma från dagis varannan vecka eller två veckor i sträck flera gånger om! Då gick vi på knäna.
Herregud vilka ångest perioder vi har gått igenom! 
Det har gått i perioder precis som epedimierna på förskolan,
precis som med allting annat.
Det går upp och ner.
Men det har blivit bättre.
Bättre kommer det att bli. 
Jag är inte heller sjuk så ofta men när det väl sätter igång så blir det som ett ekorrhjul.
Jag jobbar ofta när jag är sjuk och biter ihop.
Jag klagar inte så mycket. Jag brukar skriva av mig här i min egna blogg .. 
Men jag brukar aldrig säga hur jag riktigt mår om jag mår riktigt dåligt eller är riktigt sjuk. 
Man liksom förskönar det fast det egentligen är mycket värre. 
(Förutom vid magsjuka kräkningar etc  då jobbar jag aldrig)  
Men är det så bra egentligen?
Jag blir inte friskare fortare. .
Jag blir mer stressad och utmattad. 
Mer ångest för jag inte accepterar att nuet.
Istället för att vara hemma tex en vecka om det är det som behövs för återhämta sig för att bli frisk helt ,
stressar jag upp mig kör på ändå.. 
Vem tackar mig i slutändan? 
Inte mina barn.
Inte min arbetsgivare .
Inte min hälsa. 
Man gör bara sig själv en björntjänst genom att inte ta hand om sig själv.
När man inte tillåter sig själv att var sjuk och tar sig tiden till att bli frisk! 
Så sjukt viktigt det där. 
Jag och många med mig glömmer oss själva och tror att vi är så bra när vi går sjuka till jobbet.. 
Det klassiska "Jag måste" 
"Jag överlever"  "Snart helg" 
En arbetsgivare failar faktiskt om dom uppmuntrar till det.
(Säger absolut inte att min arbetsgivare gör det men många arbetsgivare gör tyvärr det .. ) 
Anställda failar när dom high-fivear den som kommer sjuk.Hur fel är inte det ? 
Sen är det skillnad på att vara lite förkyld och vara SJUK. 
Att komma till jobbet och smitta andra är inte okej. Likaväl som det inte är okej att lämna sjuka barn på förskolan! 
Jag börjar känna nånstans att jag är inte 20 år längre .. 
Vi blir inte yngre. 
Vill inte ha problem med min kropp eller min hälsa i framtiden för att jag inte tar tiden att ta hand om mig själv. 
Vad är några dagar till en vecka i sitt liv för att kunna återgå till sitt jobb och må bra? Ingenting.
Dom sjukdagarna är ingeting som man ska ångest över för att kunna arbeta nästan resten av livet. 
Är man sjuk flera flera gånger om året är det kanske smart att besöka en läkare för att få tips och råd. 
Aldrig roligt när folk är borta och kollegor blir utsatta men det viktigaste måste väl ändå vara att folk mår bra? 
Nånstans måste jag själv komma till insikt också.  
Sluta få ångest och acceptera det som är acceptera det du inte kan förändra.
Har en hel del annat i mina tankar. 
Livsförändringar som jag hoppas kommer ske. 
Där tiden är rätt kommer jag berätta om vad jag tänkt. 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0