Hopp och förtvivlan
Känns inte riktigt rätt att känna som jag gör med att Nicole är konstant sjuk.
Det går bara runt.
Ena virusinfektionen avlöser den andra. Det känns inte rätt att känna denna uppgivenhet, jämfört med alla dom som har det mycket mycket värre.
För dom finns.
Life goes on no matter what.
Det vi går igenom är för vissa ett ilands problem..
MEN det är fan jobbigt!!
Så himla himla himla jobbigt.
Jag orkar inte stressen mot jobbet och att se henne vara sjuk var och varannan dag.
Jag orkar inte dom sömnlösa nätterna med gråt skrik och bara sitta i famnen.
Jag orkar inte sitta inne soliga dagar.
Jag orkar inte se mitt barn må dåligt.
Jag orkar inte .. Fast jag orkar ändå!
Det är något jag kommer orka hela livet hur tufft det än är.
Hänger ni med?
Trots all ångest uppgivenhet och frustation så är det bara bita ihop.
Det är det jag alltid i slutändan gör.
Det är vad det är även om det suger.
Vi gör de vi kan men kan inte förändra de som inte går att förändra.
Förhoppningsvis blir det en dag bättre.
Om några veckor några månader eller något år.
Kommentarer
Trackback
